Hej, det var ju ett tag sen! Har legat med hög feber och hosta som visade sig vara en början på lunginflamation, men nu är febern borta och lunginflamationen på väg med hjälp av pencellin:) på Måndag ska jag praoa, det ska bli kul att hitta på något när man legat hemma i två veckor. Något jag blev väldigt glad över idag var när amanda,janki och emma kom och lämnade kort *som klara också var med på!* och att man fick prata med dom. vilket jag heller inte gjort på nästan två veckor!
Då vart jag glad :)
Nu är jag också ganska glad, det håller liksom i sig. och ikväll är det idol :)
//Lill - Jim
fredag, september 29, 2006
söndag, september 17, 2006
Lill-Jim
Nu kan ni kalla mig Lill-Jim. Jag är som Jim, fast yngre.
Igår var det kul. Hände lite allt möjligt. och idag brann det i huset bredvid janki. Häftigt värre.
Idag vare val. Hoppas fan inte moderat mens gubbarna vinner. då kan dom dricka mens vin.
Hejdå
//Lill-Jim aka JeXika
Igår var det kul. Hände lite allt möjligt. och idag brann det i huset bredvid janki. Häftigt värre.
Idag vare val. Hoppas fan inte moderat mens gubbarna vinner. då kan dom dricka mens vin.
Hejdå
//Lill-Jim aka JeXika
torsdag, september 14, 2006
The Day
Dagen har väll varit .. Okej. Hade kemi prov som jag tror gick ganska bra faktist. svarade på frågorn och har fel på en som jag vet redan nu. Tror på ett VG ,hoppas på MVG :) På rasten gungade jag och Jannica upp till molnen och snackade med gud. Haha nej vi gungade lite, det var kul :') Och jaa, säg att jag är omogen. Jag bryr mig inte, hellre omogen än en jävla tråkmåns med noll humor.
Sedan fick jag veta att Klara inte skulle gå med oss på inspark. Hon skulle gå med nån Helena *eller vad fan hon hette* det tyckte jag var elakt.när vi sagt ända sen i sommras att vi skulle gå med varanndra. Jaja, hennes val.
Sedan på idrotten var typ inga med. Vi lekte med sånna här ringar man har i gymnastik. Sånna är kul att gunga i :) *åter igen, jag bryr mig inte*
Sendan cyklade jag hem och slog mig ner vid min trogne vän. Herr data.
Just det ! Har fixat prao plats på Cafe Petter och imorn ska jag in där å be dom skriva på papperna :)
Det var allt för mig , Tack å Hej Leverpastej !
//JeXika
Sedan fick jag veta att Klara inte skulle gå med oss på inspark. Hon skulle gå med nån Helena *eller vad fan hon hette* det tyckte jag var elakt.när vi sagt ända sen i sommras att vi skulle gå med varanndra. Jaja, hennes val.
Sedan på idrotten var typ inga med. Vi lekte med sånna här ringar man har i gymnastik. Sånna är kul att gunga i :) *åter igen, jag bryr mig inte*
Sendan cyklade jag hem och slog mig ner vid min trogne vän. Herr data.
Just det ! Har fixat prao plats på Cafe Petter och imorn ska jag in där å be dom skriva på papperna :)
Det var allt för mig , Tack å Hej Leverpastej !
//JeXika
onsdag, september 13, 2006
Trött på inget,Trött på allt.
Så känner jag mig nu. Jag har inte någon som helst ork kvar. Jag har kemi prov imorn, jag orkar verkligen inte plugga. Det tar bara imot. Jag hoppas på ett G ,men ska jag vara ärlig bryr jag mig inte. Det blir väll till att tok plugga imorn. Gaaah.
Fan vilken ångest jag har. Vill bara lägga mig ner och sova. Sova och vakna upp lagom till den första varma brisen. Nu kommer vintern med storm steg. Snart kliver vi omkring i snö upp till knäna i bulliga fula kläder. Allt blir mörkt.
Nej jag vill inte. Jg orkar inte.
Hejdå.
Fan vilken ångest jag har. Vill bara lägga mig ner och sova. Sova och vakna upp lagom till den första varma brisen. Nu kommer vintern med storm steg. Snart kliver vi omkring i snö upp till knäna i bulliga fula kläder. Allt blir mörkt.
Nej jag vill inte. Jg orkar inte.
Hejdå.
söndag, september 10, 2006
Sommar vid havet
Novell jag skrev till svenskan:
Kim trodde inte sina öron.
– Va, ni kan inte mena allvar! När mina kompisar har roligt här hemma så måste jag sitta i en liten koja i urskogen i norrland. Med min lillebror och en stendöv tant tillråga på allt!
Det kunde inte ha blivit en sämre start på sommaren. Kim och hennes bästa vän hade planerat inför sommaren, de skulle gå på konserter, fester och framför allt sola och bada på stranden. Men redan två dagar in på lovet gick de planerna i kras. Mamma hade fått för sig, efter att ha läst en artikel i någon av alla hennes damtidningar, att hennes och pappas förhållande ”inte var stabilt”. Så nu har hon bokat biljetter till Danmark där det ska bo på en fin herrgård och ägna sig åt varandra, och dumpa barnen hos mormor i norrland. Egentligen gillade Kim mormor, och nu var det länge sedan de sågs, men nu var hon för upprörd för att tänka på det positiva med resan.
Kim hade ringt sin bästa kompis Moa, som naturligtvis blev ledsen men Kim hade lovat att ringa ofta, och nu har hon packat ner det sista och ligger i sin säng för att sova.
– Varför händer sånt här alltid mig? Förra året skulle jag på klassresa till Gotland, med det satte pappas moster stopp för. Hennes begravning råkade vara dagen innan jag skulle ha åkt, och för tre år sedan skulle vi åka till Italien men då vart det problem med pappas företag. Allt jag längtar till stoppas på ett eller annat sätt Jag kommer inte ha någon att vara med heller. Anton hittar väll som vanligt massor med kompisar men jag kommer inte ha något att göra alls. Byn är mysig och det ligger ute vid havet. Med en liten hamn och rundade klippor att ligga och sola på. Brun kommer jag i alla fall bli, tänker Kim innan hon somnar.
Nästa morgon väcks hon av sin 6åriga lillebror Anton som hoppar i sängen. Kim som nästan glömt att hon ska till mormor påminns ganska snabbt av sin ivrige lillebror.
– Vi ska träffa mormor skynda dig! Hon kanske glömmer oss, utbrister Anton. Kim tittar sömnigt på klockan. 07.27.
– Anton, sluta hoppa i min säng. Klockan halv ett går flyget. Klockan är halv åtta. Okej?
– Men .. Jag vill åka nu. NU!
– Vi kan inte bestämma över klockan. Ska vi gå och äta frukost? Svarar Kim och tar sin lillebror i handen och går ner för trappan.
Mamma och pappa sover fortfarande och Kim vill inte väcka dom än. Hon dukar upp en frukost ute i trädgården. Anton hugger in och när hon upptäcker mamma i dörren kommer hon ihåg att hon ska vara arg. Men dom kommer inte träffas på mer än en månad så hon struntar i det för stunden.
Mamma och pappa är stressade. Anton vill ha med sig alla sina leksaker. Sin lego låda, bilarna, kulorna, borgen med alla riddare, bad hajen som dör om man tar ut luften, modell flygplanet, det stora pusslet med flygplans motiv, sin cykel och allt han kan se i princip. Men Kim är klar och väntar ute i bilen. Efter ett tag förstår Anton att cykeln inte får plats i väskan och att hajen överlever fast man tar ur luften.
Tre timmar senare sitter de på planet och ska snart landa. Under hela resan har Anton fascinerat tittat ut genom fönstret och frågat ”Flyger vi verkligen?”. Anton är helt tokig i flygplan och hans högsta dröm är att bli pilot. Kim har suttit insjunken i en Frida tidning. När personalen ropar i högtalaren att vi ska landa lägger hon ifrån sig tidningen och gör som hon blir tillsagd.
Efter att ha hämtat ut väskorna letar de reda på mormor i folk vimlet. Så får hon syn på mormor med sitt gråa hår och alla söta rynkor i ansiktet och vinkar glatt. Så upptäcker mormor Kim och Anton och kommer små springande. Hon kramar om Kim och Anton flera gånger och frågar massor innan de ens hunnit svara.
– Vad lång du är! Hur lång är du? Hur var resan? Gick det bra? Blev Anton rädd? Jasså, inte! Han är allt en riktig tuffing. Oj nu måste vi skynda oss om vi ska hinna med bussen!
– Hej mormor, säger Kim och kramar lätt om hon och mormor ler med hela kroppen.
Bussresan tog en timme ungefär och när vi kommer fram till den söta vita stugan är vi helt slut. Mormor vrider om nyckeln till den lilla blåa dörren och säger:
– Välkommen hem! Och ler stort. Kim ställer in väskorna och ser sig om. Här var allt det samma, vävda mattor, blommiga gardiner och pelargoner i fönsterna.
– Vart ska vi sova? Fråga Kim och vänder sig mot mormor. Mormor går upp för trappan och tecknar åt Kim och Anton att följa med. När de kom upp för trappan var det två dörrar. Ett rum som var mormors och det andra vårat. Mormor öppnade dörren. Innan för var det ett sött litet rum med en våningssäng, ett linneskåp och ett sött litet skrivbord med en fin stol till. Rummet var ljust och kändes större än det var. Anton sprang fram till fönstret och ropade:
– Havet mormor, HAVET! Kim gick fram till fönstret och tittade ut. Utsikten var härlig. Små röda stugor, en hamn med några fiskebåtar som var på väg in, på klipporna låg det människor och vilade i solen. Havet glittrade och Kim öppnade fönstret och andades in lukten av havet. Mmm, underbart!
– Vill ni ha pannkakor? frågar mormor plötsligt.
– JAA ,utbrister både Kim och Anton.
När mormor fixar i köket packade Kim upp sina kläder och bäddade sängen och Anton sprang ut till gungorna på gården.
Efter maten satt mormor och Kim ute i trädgården och pratade om allt mellan himmel och jord. Anton hade hittat en pojke i hans ålder en bit ner på gatan. Nu har det vatten krig för fulla muggar. Plötsligt känner sig Kim lite ledsen och säger till mormor att hon ska gå och lägga sig.
Nu ligger hon i sängen och kan inte sova. Anton snusar lugnt och mormor snarkar i rummet intill.
– Det har inte ens gått en dag och Anton har redan en ny kompis. Jag hittar aldrig nya kompisar. Inte ens Anton tycker om mig. Bara när jag bjuder på glass, men det räknas inte. Jag får umgås med mormor. Usch vilken trist sommar! tänker Kim , sedan somnar hon.
Nästa dag är det jätte varmt mormor och Anton har gått till hamnen för att köpa fisk. Kim sitter och läser en bok i trädgården när en kille i hennes ålder stannar vid deras grind och ser undrande på huset.
– Hej, söker du efter något? Frågar hon försiktigt.
– Ehmn, hej. Jag söker efter min lille bror. Han sa att han hade lekt med Anton som bor i ett vitt hus med blå dörr. Och ja, det här var det ända vita huset med blå dörr, svara killen, jag är Alex föresten! Säger Alex och räcker fram handen för att hälsa.
Kim tar handen och talar om vad hon heter. Sen står de där och håller varandra i handen. De bara står och tittar in i varandras ögon och Kim hjärta slår volter. Plötsligt rycker Alex till och släpper handen som om han insåg vad han gjorde. Alex mumlade något och tittade ner på skorna.
– Din lille bror var det. Jag vet inte var han är nu men jag tror Anton lekte med han tidigare idag. Säger Kim och ler.
– Jaha, okej.. Jag får väll leta vidare då. Just då kommer mormor och Anton gående upp för backen. Bredvid Anton går en pojke och äter glass. Hon antar att det är Alex lillebror. Mycket riktigt går Alex fram till pojken.
– Tim, vart har du varit? Jag har letat efter dig! Kom nu måste vi skynda oss hem. Vi skulle visst åka någonstans. Säger Alex och tar Tim i handen.
– Hejdå Kim, tack för hjälpen. Vi ses! Så går han.
– Vad var det där för pojke som var här förut idag? Frågar mormor när de sitter och fikar i trädgården.
– Jag vet inte, han hette Alex och sökte efter Antons kompis. Svarar Kim och försöker låta ointresserad.
– Han är inte min kompis, han är min kompanjon! Säger Anton och börjar berätta om deras äventyr som hemliga agenter.
Kim lyssnar inte, hon tänker på Alex gröna, stora ögon och han mörka hår som var precis rätt längd och hans händer som hållit hennes. Resten av dagen ägnade hon att grubbla på vad han hade menat med ”Vi ses”. Menade han just att du skulle ses eller var det bara något han sa för att man brukar säga det. På kvällen ringde hon Moa för att dela med sig av sitt problem. Moa trodde han gillade henne, varför skulle han annars hållit kvar hennes hand, men Kim kunde inte övertygas.
– Tänk om jag var klibbig av hand svett så han inte kom loss, eller att han blev så fascinerad av en gigantisk finne i pannan så han frös fast! Säger Kim.
– Eller så stog det en björn bakom dig och han försökte spela död! Säger Moa med lättsam ton. Nej men allvarligt, jag tror han gillade det han såg.
Efter ett tag bestämde de tillsammans att Kim skulle hålla ögonen öppna efter honom och försöka prata lite med han. Sedan måste de sluta för Anton skulle absolut ha glass, och Kim kunde ju inte låta mormor trötta ut sig. Så hon lånade mormors gamla cykel för att cykla till kiosken.
Kim låg och försökte sova. Men om och om igen dök Alexs ansikte upp. Först la hon inte märke till det, men sen hörde hon, det var någon som visslade utanför hennes fönster. Hon klev upp ur sängen och gick fram till fönstret. På gatan stog det någon, en kille med mörk kalufs. Inte kunde det väll ..? Jo det var han, det var Alex och han visslade till henne! Kim öppnade tyst fönstret och när Alex märkte det gick han närmare.
– Hej Kim! Viskade Alex. Kims hjärta slog hårt.
– Hej.. Alex. Svarar hon.
– Vill du hitta på något, eller jag menar..Om du vill? Kims hjärta slår en volt av lycka.
– Ja det vill jag.. Det är ganska varmt. Vill du bada? Frågar Kim och hon känner ett underligt pirr i magen.
– Okej, det låter skoj! Ska bara hämta badkläder. Vi träffas här utan för om en kvart?
– Okej det låter bra. Hejdå så länge! Svarar Kim och stänger fönstret. Hon stänger fönstret lite för hårt och Anton vaknar.
– Kim vad gör du? frågar han sömnigt.
– Det var en geting som ville ut så jag släppte ut den, men somna om nu Anton. Svarar Kim snabbt. Kanske lite för snabbt men det gjorde inget. Två minuter senare sov han.
Kim letade fram sin bikini och tog på sig den och drog en vit T-shirt över huvudet, slängde på sig ett par shorts och drog en kam genom det långa röda håret. Sedan öppnade hon försiktigt dörren. Allt som hördes var mormors snarkande. Hon går sakta och försiktigt ner för trappan och tar på sig skorna. Hon slänger en snabb blick på klockan, oj klockan var snart tolv och hon hoppas verkligen inte att mormor vaknar nu. Hon öppnade den blå dörren och smög ut.
– Nu måste han komma snart. Det måste ha gått längre tid än en kvart nu. Tänk om allt bara var en dröm? Tänk om… Längre han hon inte tänka innan hon såg honom komma gående.
– Hej jag började tvivla på om du verkligen skulle komma. Säger hon och ler mot Alex.
– Jag trodde aldrig du ville vara med mig. Svarar han och Kim tror hjärtat ska hoppa ut.
På vägen ner till havet berättar Alex att hans familj har hyrt en stuga av en släkting och att de ska bo här hela sommaren. Kim berättade om sin familj och varför hon var här, om sina planer innan sommaren och om hur uttråkad hon hade varit innan hon träffade honom. Sedan går de under tystnad.
Kim sparkar av sig skorna och kläderna i farten. Alex gör likadant. Så stannar de upp, tittar på varandra och båda utbrister, ”Sisten i är en Rutten sill!!”
– Sommaren blir nog inte så trist ändå, hinner Kim tänka innan hon möter vattnet.
Jessika Rödin 7/9- 6
Kim trodde inte sina öron.
– Va, ni kan inte mena allvar! När mina kompisar har roligt här hemma så måste jag sitta i en liten koja i urskogen i norrland. Med min lillebror och en stendöv tant tillråga på allt!
Det kunde inte ha blivit en sämre start på sommaren. Kim och hennes bästa vän hade planerat inför sommaren, de skulle gå på konserter, fester och framför allt sola och bada på stranden. Men redan två dagar in på lovet gick de planerna i kras. Mamma hade fått för sig, efter att ha läst en artikel i någon av alla hennes damtidningar, att hennes och pappas förhållande ”inte var stabilt”. Så nu har hon bokat biljetter till Danmark där det ska bo på en fin herrgård och ägna sig åt varandra, och dumpa barnen hos mormor i norrland. Egentligen gillade Kim mormor, och nu var det länge sedan de sågs, men nu var hon för upprörd för att tänka på det positiva med resan.
Kim hade ringt sin bästa kompis Moa, som naturligtvis blev ledsen men Kim hade lovat att ringa ofta, och nu har hon packat ner det sista och ligger i sin säng för att sova.
– Varför händer sånt här alltid mig? Förra året skulle jag på klassresa till Gotland, med det satte pappas moster stopp för. Hennes begravning råkade vara dagen innan jag skulle ha åkt, och för tre år sedan skulle vi åka till Italien men då vart det problem med pappas företag. Allt jag längtar till stoppas på ett eller annat sätt Jag kommer inte ha någon att vara med heller. Anton hittar väll som vanligt massor med kompisar men jag kommer inte ha något att göra alls. Byn är mysig och det ligger ute vid havet. Med en liten hamn och rundade klippor att ligga och sola på. Brun kommer jag i alla fall bli, tänker Kim innan hon somnar.
Nästa morgon väcks hon av sin 6åriga lillebror Anton som hoppar i sängen. Kim som nästan glömt att hon ska till mormor påminns ganska snabbt av sin ivrige lillebror.
– Vi ska träffa mormor skynda dig! Hon kanske glömmer oss, utbrister Anton. Kim tittar sömnigt på klockan. 07.27.
– Anton, sluta hoppa i min säng. Klockan halv ett går flyget. Klockan är halv åtta. Okej?
– Men .. Jag vill åka nu. NU!
– Vi kan inte bestämma över klockan. Ska vi gå och äta frukost? Svarar Kim och tar sin lillebror i handen och går ner för trappan.
Mamma och pappa sover fortfarande och Kim vill inte väcka dom än. Hon dukar upp en frukost ute i trädgården. Anton hugger in och när hon upptäcker mamma i dörren kommer hon ihåg att hon ska vara arg. Men dom kommer inte träffas på mer än en månad så hon struntar i det för stunden.
Mamma och pappa är stressade. Anton vill ha med sig alla sina leksaker. Sin lego låda, bilarna, kulorna, borgen med alla riddare, bad hajen som dör om man tar ut luften, modell flygplanet, det stora pusslet med flygplans motiv, sin cykel och allt han kan se i princip. Men Kim är klar och väntar ute i bilen. Efter ett tag förstår Anton att cykeln inte får plats i väskan och att hajen överlever fast man tar ur luften.
Tre timmar senare sitter de på planet och ska snart landa. Under hela resan har Anton fascinerat tittat ut genom fönstret och frågat ”Flyger vi verkligen?”. Anton är helt tokig i flygplan och hans högsta dröm är att bli pilot. Kim har suttit insjunken i en Frida tidning. När personalen ropar i högtalaren att vi ska landa lägger hon ifrån sig tidningen och gör som hon blir tillsagd.
Efter att ha hämtat ut väskorna letar de reda på mormor i folk vimlet. Så får hon syn på mormor med sitt gråa hår och alla söta rynkor i ansiktet och vinkar glatt. Så upptäcker mormor Kim och Anton och kommer små springande. Hon kramar om Kim och Anton flera gånger och frågar massor innan de ens hunnit svara.
– Vad lång du är! Hur lång är du? Hur var resan? Gick det bra? Blev Anton rädd? Jasså, inte! Han är allt en riktig tuffing. Oj nu måste vi skynda oss om vi ska hinna med bussen!
– Hej mormor, säger Kim och kramar lätt om hon och mormor ler med hela kroppen.
Bussresan tog en timme ungefär och när vi kommer fram till den söta vita stugan är vi helt slut. Mormor vrider om nyckeln till den lilla blåa dörren och säger:
– Välkommen hem! Och ler stort. Kim ställer in väskorna och ser sig om. Här var allt det samma, vävda mattor, blommiga gardiner och pelargoner i fönsterna.
– Vart ska vi sova? Fråga Kim och vänder sig mot mormor. Mormor går upp för trappan och tecknar åt Kim och Anton att följa med. När de kom upp för trappan var det två dörrar. Ett rum som var mormors och det andra vårat. Mormor öppnade dörren. Innan för var det ett sött litet rum med en våningssäng, ett linneskåp och ett sött litet skrivbord med en fin stol till. Rummet var ljust och kändes större än det var. Anton sprang fram till fönstret och ropade:
– Havet mormor, HAVET! Kim gick fram till fönstret och tittade ut. Utsikten var härlig. Små röda stugor, en hamn med några fiskebåtar som var på väg in, på klipporna låg det människor och vilade i solen. Havet glittrade och Kim öppnade fönstret och andades in lukten av havet. Mmm, underbart!
– Vill ni ha pannkakor? frågar mormor plötsligt.
– JAA ,utbrister både Kim och Anton.
När mormor fixar i köket packade Kim upp sina kläder och bäddade sängen och Anton sprang ut till gungorna på gården.
Efter maten satt mormor och Kim ute i trädgården och pratade om allt mellan himmel och jord. Anton hade hittat en pojke i hans ålder en bit ner på gatan. Nu har det vatten krig för fulla muggar. Plötsligt känner sig Kim lite ledsen och säger till mormor att hon ska gå och lägga sig.
Nu ligger hon i sängen och kan inte sova. Anton snusar lugnt och mormor snarkar i rummet intill.
– Det har inte ens gått en dag och Anton har redan en ny kompis. Jag hittar aldrig nya kompisar. Inte ens Anton tycker om mig. Bara när jag bjuder på glass, men det räknas inte. Jag får umgås med mormor. Usch vilken trist sommar! tänker Kim , sedan somnar hon.
Nästa dag är det jätte varmt mormor och Anton har gått till hamnen för att köpa fisk. Kim sitter och läser en bok i trädgården när en kille i hennes ålder stannar vid deras grind och ser undrande på huset.
– Hej, söker du efter något? Frågar hon försiktigt.
– Ehmn, hej. Jag söker efter min lille bror. Han sa att han hade lekt med Anton som bor i ett vitt hus med blå dörr. Och ja, det här var det ända vita huset med blå dörr, svara killen, jag är Alex föresten! Säger Alex och räcker fram handen för att hälsa.
Kim tar handen och talar om vad hon heter. Sen står de där och håller varandra i handen. De bara står och tittar in i varandras ögon och Kim hjärta slår volter. Plötsligt rycker Alex till och släpper handen som om han insåg vad han gjorde. Alex mumlade något och tittade ner på skorna.
– Din lille bror var det. Jag vet inte var han är nu men jag tror Anton lekte med han tidigare idag. Säger Kim och ler.
– Jaha, okej.. Jag får väll leta vidare då. Just då kommer mormor och Anton gående upp för backen. Bredvid Anton går en pojke och äter glass. Hon antar att det är Alex lillebror. Mycket riktigt går Alex fram till pojken.
– Tim, vart har du varit? Jag har letat efter dig! Kom nu måste vi skynda oss hem. Vi skulle visst åka någonstans. Säger Alex och tar Tim i handen.
– Hejdå Kim, tack för hjälpen. Vi ses! Så går han.
– Vad var det där för pojke som var här förut idag? Frågar mormor när de sitter och fikar i trädgården.
– Jag vet inte, han hette Alex och sökte efter Antons kompis. Svarar Kim och försöker låta ointresserad.
– Han är inte min kompis, han är min kompanjon! Säger Anton och börjar berätta om deras äventyr som hemliga agenter.
Kim lyssnar inte, hon tänker på Alex gröna, stora ögon och han mörka hår som var precis rätt längd och hans händer som hållit hennes. Resten av dagen ägnade hon att grubbla på vad han hade menat med ”Vi ses”. Menade han just att du skulle ses eller var det bara något han sa för att man brukar säga det. På kvällen ringde hon Moa för att dela med sig av sitt problem. Moa trodde han gillade henne, varför skulle han annars hållit kvar hennes hand, men Kim kunde inte övertygas.
– Tänk om jag var klibbig av hand svett så han inte kom loss, eller att han blev så fascinerad av en gigantisk finne i pannan så han frös fast! Säger Kim.
– Eller så stog det en björn bakom dig och han försökte spela död! Säger Moa med lättsam ton. Nej men allvarligt, jag tror han gillade det han såg.
Efter ett tag bestämde de tillsammans att Kim skulle hålla ögonen öppna efter honom och försöka prata lite med han. Sedan måste de sluta för Anton skulle absolut ha glass, och Kim kunde ju inte låta mormor trötta ut sig. Så hon lånade mormors gamla cykel för att cykla till kiosken.
Kim låg och försökte sova. Men om och om igen dök Alexs ansikte upp. Först la hon inte märke till det, men sen hörde hon, det var någon som visslade utanför hennes fönster. Hon klev upp ur sängen och gick fram till fönstret. På gatan stog det någon, en kille med mörk kalufs. Inte kunde det väll ..? Jo det var han, det var Alex och han visslade till henne! Kim öppnade tyst fönstret och när Alex märkte det gick han närmare.
– Hej Kim! Viskade Alex. Kims hjärta slog hårt.
– Hej.. Alex. Svarar hon.
– Vill du hitta på något, eller jag menar..Om du vill? Kims hjärta slår en volt av lycka.
– Ja det vill jag.. Det är ganska varmt. Vill du bada? Frågar Kim och hon känner ett underligt pirr i magen.
– Okej, det låter skoj! Ska bara hämta badkläder. Vi träffas här utan för om en kvart?
– Okej det låter bra. Hejdå så länge! Svarar Kim och stänger fönstret. Hon stänger fönstret lite för hårt och Anton vaknar.
– Kim vad gör du? frågar han sömnigt.
– Det var en geting som ville ut så jag släppte ut den, men somna om nu Anton. Svarar Kim snabbt. Kanske lite för snabbt men det gjorde inget. Två minuter senare sov han.
Kim letade fram sin bikini och tog på sig den och drog en vit T-shirt över huvudet, slängde på sig ett par shorts och drog en kam genom det långa röda håret. Sedan öppnade hon försiktigt dörren. Allt som hördes var mormors snarkande. Hon går sakta och försiktigt ner för trappan och tar på sig skorna. Hon slänger en snabb blick på klockan, oj klockan var snart tolv och hon hoppas verkligen inte att mormor vaknar nu. Hon öppnade den blå dörren och smög ut.
– Nu måste han komma snart. Det måste ha gått längre tid än en kvart nu. Tänk om allt bara var en dröm? Tänk om… Längre han hon inte tänka innan hon såg honom komma gående.
– Hej jag började tvivla på om du verkligen skulle komma. Säger hon och ler mot Alex.
– Jag trodde aldrig du ville vara med mig. Svarar han och Kim tror hjärtat ska hoppa ut.
På vägen ner till havet berättar Alex att hans familj har hyrt en stuga av en släkting och att de ska bo här hela sommaren. Kim berättade om sin familj och varför hon var här, om sina planer innan sommaren och om hur uttråkad hon hade varit innan hon träffade honom. Sedan går de under tystnad.
Kim sparkar av sig skorna och kläderna i farten. Alex gör likadant. Så stannar de upp, tittar på varandra och båda utbrister, ”Sisten i är en Rutten sill!!”
– Sommaren blir nog inte så trist ändå, hinner Kim tänka innan hon möter vattnet.
Jessika Rödin 7/9- 6
torsdag, september 07, 2006
Ingen tid för depp!
Hejhopp! Nu är det lite körigt. Jag håller på att kriva en novell till svenskan. Den ska vara fördig imorn och jag har kört fast om man säger så. Damn. Jag skulle börjat för länge sedan. Jag har fan inte jobbat ett piss ¨på lektionerna. Jag började Igår och den ska vara klar imorn. Fan vad puckad jag är. Bajs vad dåligt betyg jag kommer få på detta. SatanHelvetsJävlaSkit! Jag vill deppa men nä se på fan, det får man inte. Lägga mig ner och sova tills alla glömt att jag ska skriva en novell. Det skulle vara skönt. Men det går inte för sig! Tack och hej leverpastej , nu ska jag jobba Häcken av mig!!
//JeXika
Nu har jag skrivit klart Novellen:) Och nu skakar jag som en jävla gris. Sofie älsk , sparka han kulor!!
Puh nu var hon tillbaka.
//JeXika
//JeXika
Nu har jag skrivit klart Novellen:) Och nu skakar jag som en jävla gris. Sofie älsk , sparka han kulor!!
Puh nu var hon tillbaka.
//JeXika
måndag, september 04, 2006
Johanna 6år :)
Tårtan vad jätte god. Inget slår mammas tårtor<3
Johanna fyller år idag. Hon är soet <3>
//JeXika
lördag, september 02, 2006
Ballerina skornaDom är typ bronsfärgade :)
Jeans + Skor
Färgen är lite konstig. Brun grå typ :)
The Ass
Spegeln var typ dammig :P
Ja det var kläderna jag köpte igår :) Jeansen kostade 300kr och är från Only och skorna 200kr från Wedins;)
Idag sov jag länge, ungefär till 12. Då låg jag och läste en timme kanske då Amanda ringde och hennes mamma och bror skulle in till stan på bio så hon hängde med för att umgås med mig :')
Så när hon kom satt vi och pratade och lyssnade på gammal musik. Typ från 99 haha. Väldigt bra *host* musik.Sedan klättrade vi ut på taket och pratade ltie till. Sedan var vi sugna på äpple så gick och hämtade. Sedan upp på taket och denna gång tog vi kameran för att knäppa lite kort. Sedan fick vi som alltid ryck och klättrade högra upp på taket. Det var kul :') Och folk som gick förbi såg oss inte även fast vi stog och viftade med armarna! Sen åt vi mat och sedan gick vi till nipvallen och gjorde kullerbyttor och när det började regna sprang vi hem. Sedan började vi sniffa lim och strippa. Nej men nästan ! haha Vi rockade loss till Mamma Mia och annan A - teens musik. Sen fick jag lust att klä upp mig. Det blev nog några lager för mycket ! hahaha
Kul var det iallafall :')
//JeXika
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)